Det var ju ett tag sedan…

Varken jag eller Ida har skrivit här på ett tag och det är ju egentligen min tur även om vi inte hållit så hårt på det där med vartannat inlägg (tänker på dig Ida som skriver 3 inlägg på rad på fyllan med väldigt fin stavning… ) och vi har inte heller hållit särskilt hårt på att skriva  regelbundet.

Men nu sitter jag här och undviker att skriva på min tenta och tänker på dig och på hur mycket jag faktiskt saknar dig :(

Det var ett tag sedan vi verkligen sågs påriktigt. Med det menar jag mer än bara några timmar på eftermiddagen eller att jag kommerm förbi cyber en stund. Från vintern till slutet av sommaren sågs vi nästan varje dag! Inte hela tiden under sommaren, men även då umgicks vi väldigt ofta. När drog vi ut tillsammans senast? Det måste varit hur länge sen som helst! Och även om jag störd mig som fan på dig, nästan varje dag var det ju någon småsak som fick mig att tycka att det måste ju vara något fel på dig, så känns det jävligt skumt nu när vi knappt har tid att ses…

Men seriöst! Helgen efter Halloween, då jävlar ska vi hitta på något! (du skulle bara våga glömma/skita i det!) Och så MÅSTE! vi ta en tur neråt i landet i vår! Det kan vi ju inte strunta i :p

Ska nog ta och ringa dig nu och berätta något roligt förresten. Men skitsamma du kommer alltid ha min hatkärlek :)

Men din missfärgade jävla flytning

Du är en sån jävla HBT-person ibland Ylva. Anledningen till att jag sa åt dig o åka är ju att om du hade kommit hade du suttit i en del av soffan och smsat hela kvällen istället för att typ prata med folk eller vara party överhuvudtaget.

Och självklart måste vi ta en re-run på den kvällen, det var sjukt mysigt. Och ja, Charkmästarn arbetskadade mig men jag uppskattar dina muffins med eller utan kanter på skinkan. Fast mest utan då  xD :P

<3

Om Ida får försvara sig så ska jag fan också!

Kan ju du säga att det var Ida som befallde mig att åka till Örebro och inte gå på hennes partaj! Hade glömt bort hennes försenade födelsedags fest i allt som hände och när hon informerade mig därom var jag beredd att komma på någon lösning på problemet, men det fick jag inte! Istället fick jag en order att åka…

Och min muffins är alltid goda även om jag inte orkade vara så petig att jag orkade stå och skära bort kanterna på kalkonskinkan eftersom någon är så arbetsskadad att hon inte kan äta skinkkanter. Men för din skull ska jag nästa gång spendera extra tid och energi på att skära bort de fucking kanterna! Allt för din skull sötnos, för jag vet att du innerst inne (även om det ibland sitter långt in) är en snäll och underbar flicka :)

Men det var en underbar kväll vi hade, eller hur? Får gå och spotta på bilar snart igen! Och jag säger bara master och carspitting! :p

Nej nu får det vara nog

Jag tycker att detta med min förmåga att sympatisera inte visas med rättvisa i föregående inlägg.
Det vägs nämligen upp med förstående och lojalitet (Något som _vissa andra_ saknar(syftar främst på det sistnämnda)).
Jag, för att sätta exempel sa bara ”Kul för dig!=)” när Ylva dissade min fest i lördags.
Jag tänker minsann inte vara den som är den, för jag är då den andra!  Men att dissa sin bästa kompis försenade födelsedagsfest fölr en kille, är det okej? Icke! Även om hon nu gjorde min riktiga födelsedag, borde jag och andra människor som faktiskt frågade efter henne i lördags, fått den respekten att hon visade sin nuna där. Men ICKE! Nejnej, hon skiter i oss i Stockholm och åker till Örebro istället. Vad fan gör man i Örebro!? Det är ju typ Nowhere in the middle of nowhere.. Men neej, Ylva dissar alla sina vänner för en kille! Respektlöst.

Så imorn ska jag minsann ha oskabbiga matmuffins!
PEACE!

Ibland borde du lära dig lite sympati…

Denna vecka fick jag känna av en av Idas sämre sidor. Ibland borde du lära dig att sympatisera med dina vänner som kommer med dålig nyheter, även om dessa nyheter är rätt ironiska och ja… roliga på sätt och vis.

Det kanske inte uppskattas jättemycket när man ringer för att få lite medkänsla och istället får ett asgarv rakt i örat!

Fitta… Akta så jag inte lägger något skabbigt i dina muffins!

En väntande vän :)

Ida och jag har känt varandra i mindre än ett år och även om vi kan verka som de bästa av vänner ibland så har vi även våra stunder då vi helt enkelt inte tål varandra, som de där dagarna i Malmö då vi inte kunde vara i närheten av varandra i mer än 1 halvtimme innan vi började störa oss. Jag kan verkligen tycka att Ida är den mest trångsynta, pessimistiska och jobbiga människan! Speciellt de dagar som hon bestämmer sig redan från början att hon inte tänker lyssna på förklaringar eller argument.

MEN! Det är så underbart skönt att veta att denna irriterande person ALLTID finns där och att hon ALLTID ställer upp. Det kan vara exakt vad som helst, men jag vet ändå att så länge det är i hennes makt att genomföra det så kommer hon att ställa upp och det känns jävligt skönt. Det kan vara små saker som, idag då hon kommer vänta på mitt tåg med mig, men det känns ändå så betryggande att veta att någon alltid finns där som ställer upp, även på de minsta saker.

Well jag börjar känna mig lite så där gay nu, så… jag kommer ihåg i våras då Ida gick runt med samma tjocktröja i flera veckor. Det som är illa med det är inte att hon gick runt med samma tröja egentligen för det är ju inge större fel med det, det som var illa med just den här tröjan var att hon hade spytt på den och inte orkat tvätta en än men valde ändå att gå runt med den. Det här är ett bevis på att Ida inte är den mest renliga av oss och ett bevis på hur punk hon är.

LÄNGE LEVE PUNKPARFYMEN!

Ekonomisk kris

Som vi alla vet är pengar inte något de flesta har fett av.  Särskilt inte jag.
Jag har aldrig riktigt förstått var mina pengar tar vägen och det har jag inte heller gjort nu, men det är bara att bita i det sura äpplet och leva fattigt, spara matpengar och snåla som satan så brukar man kunna klara sig utan större besvär.
Nu idag hände det dock något.
Jag fick en påminnelse om en sjukhusräkning från juni som skulle varit betald senast igår(påminnelsen alltså). Den fick jag alltså IDAG! Jag har med andra ord mer skulder än pengar och när det gäller sådana skulder kan man inte skjuta upp dem.

Så vem står vid min sida och lånar mig pengar efter 2 timmars dödsångest om inte Ylva? Vem säger att ”ja men självklart!” innan jag ens berättat vad de ska till utom Ylva?

Gosh, jag menar inte att vänskap kan mätas i pengar men eftersom världen vi lever är liiiiite materiell så har pengar blivit ett essentiellt ämne i vårat vardagsliv. Och man klarar sig inte utan dem, tyvärr.
Älskade underbara Ylva, vad skulle jag ta mig till utan dig?

Sen måste jag bara tillägga att jag är sjukt glad för Ylvas skull som kanske träffat någon väldigt speciell :)

Puss, älskar dig vännen min. Tack igen<3

Fjårtisz

Jag och Ylvis var ju i Skåne som sagt, väl där klädde vi ut oss till Fjortisar och gick och tittade på Darin :D Här får ni ett smakprov.v.
Ylvis är snygg vaa? ;)

Fjårtisz

Japp, Skåne var det!

Som tidigare har sagts så är Ida och jag egentligen jävligt bra vänner, speciellt eftersom vi har någon sjuk förståelse av varandra även fast vi fungerar så olika, men Malmöresan var vid tillfällen påfrestande och det fanns tillfällen då jag var så förbannad på Ida att jag kände att det skulle vara lugnt med mig om vi inte sågs på en månad. MEN! Det skumma var att dessa känslor bara existerade i Malmö!

Den dagen vi var i Danmark började t.ex. med att jag var på sjukt dåligt humör och även fast vi hade bråkat av och på i 2 dagar då så var kunde jag inte känna ett dugg bitterhet mot henne. Dagen efter Danmark däremot, blev det nästan lite små tjaffs och jag började åter får känslan av att det inte skulle vara så jävla dåligt att komma bort från den där kvinnan som har så svårt att se andras behov när hon själv är inställd på något. Men även här kom en helomvändning så fort vi kom till stationen i Malmö för att åka till Hässleholm!

Jag vet inte vad det är men Malmö är nog inget som passar min och Idas vänskap! Den andres brister blir alldeles för belysta!

Men ärligt talat, även om jag kan gå runt och små hata Ida rätt ofta för att hon har en tendens att vara smått egoistisk, så är hon ändå en ängel. Hon bryr sig verkligen! Ett underbart exempel på det är att hon hatar verkligen allt mitt ältande, men ändå, när hon vet att jag verkligen behöver ett lyssnande öra så finns hon fan alltid där! Det är något som jag värderar! En som inte försvinner och en som inte förråder! Och HÄR är ett ställe där jag och Ida är på samma sida och faktiskt är JÄVLIGT lika!

Du vet väl att jag älskar dig vännen min? Och ett GIGANTISKT GRATTIS! Hoppas jag lyckades göra din födelsedag till en fantastisk dag som du kommer minnas länge! <3

Under festivalen

Och i Skåne allmänt har jag och Ylva haft delade meningar om en hel del och eftersom båda är ungefär lika stolta och envisa kan ni ju tänka er hur skoj vi hade från och till.
Vi blev i vilket fall på rätt bra fot med varann igen på lördagen i Köpenhamn, för det var bara allmänt mys :) Det bästa med våran relation är ju trots allt att vi kan säga till varann att dra åt helvete när vi behöver vara själva utan att det ältas i dagar till ända efteråt (Vet ej om man kan uttrycka sig så, eller om det är korrekt svenska men jag skiter it just nu för jag är sjukt jävla trött).  Så när vi väl var på bra fot med varandra igen bestämde vi att vi inte skulle umgås så mycket i Stockholm eftersom vi antagligen skulle slå ihjäl varandra då.
Fast när vi väl kommit till Stockholm, fått lite mer avgaser i lungorna och umgängesbyte gick det hela otroligt bra.

Vill väl egentligen bara återigen påpeka att jag tycker Ylva är en grymt bra vän :) fast ibland jag typ stoppa upp en plasmatv i rumpan på henne samtidigt som jag skrattar och hon skriker av smärta. Fast ja, det är ju inte så jätteaccepterat socialt sett så det kanske är bra att vi låter bli.

Peace!